OM JAG FICK...

...Bestämma så skulle allt vara som vanligt igen.
Träffade en kompis idag. Hon är nog min bästa kompis, och har varit det länge nu enda sen fyran.. Men i sexan började vi i olika skolor, eller rättare sagt jag bytte till en högstadieskola av olika skäl. Efter det sågs vi ungefär en gång i veckan och eftersom hon gick kvar på samma skola fortfarande så kände jag alla som hon pratade om och jag kunde ha egna åsikter om dem vinpratade och skvallrade om (så som alla gör, även fast inte alla erkänner det) osv. Men när vi började i sjuan så träffade hon nya kompisar som jag aldrig hade träffat, och hon blev liksom lite annorlunda men vi var fortfarande nära varandra som förut. Nu har hon lite problem med sina kompisar (en bitch, jag tror det räcker) och när vi två ses tillsammans med en annan från min förra skola som nu också går med henne så blir det bara att vi pratar om dem och deras kompisar. Inte det att jag inte tycker synd om hemne, det gör jag verkligen, men jag har också problem med kompisar och har gråtit hela nätter och så fort jag ens nämner det lite sä märker jag hur uttråkade de båda blir och de går genast tillbaka till deras samtalsämne. Det är som att jag finns där för att bara vara psykolog och hjälpa henne. Jag har inget emot att hjälpa henne, men man ska mötas på mitten och båda ska känna sig stöttade av den andra parten.
Hon kommer alltid vara min vän men det är bara att acceptera att vi håller på att glida isär och det finns inget jag kan göra för att stoppa det..
Om jag fick välja så skulle allt bli som förr igen.